Regulations for scientific diving in Sweden are subject to the Swedish Work Environment Authority's collection of statutes for Dive work safety act 2010:16. Inom VDK har vi utformat en document of recommendations (in Swedish) för hur vi kan upprätthålla säker dykning i vår bransch utifrån vår tolkning av AFS 2010:16. Vetenskapsdykning bedrivs i regel under mycket säkrare förhållanden än annan arbetsdykning. Vi är begränsade av djup, dyktid och ofta dykförhållanden på grund av säkerhetsföreskrifterna runt så kallad lättdykning. Det är vanligt att dyka med klassisk SCUBA utrustning (om än med två flaskor för att möta rekommendationerna på separata luftkällor) även om dykning med ytluftsförsörjning förekommer i vissa arbeten. Miljön är i de flesta fall förlåtande, eftersom Sverige närmast saknar tidvatten och starka strömmar annat än i floder. Forskningsarbetet är i regel inte heller vinstdrivande, och dykdagarna kan då med fördel väljas för bättre väder och därmed säkrare dykning.
Dykningen sker i lag, med en dykledare som håller sig på ytan och leder dykarbetet, samt flera dykare som utför arbetet. Säkerhetsföreskrifterna kräver att det finns reservdykare som kan undsätta den dykande. Om riskbedömningen tillåter det så består det minsta dykarlaget av 3 personer där dykledaren leder arbete från land eller i båten och de två dykarna under vattnet kan agera reservdykare åt varandra, så kallad pardykning. En av dykarna i paret kan vara i kommunikation med ytan via lina. Dykarledaren kan maximalt samtidigt agera dykskötare till en dykare i vattnet. Då en dykare dyker ensam, med kontakt till ytan genom lina, så kallad lindykning, så är reservdykaren normalt utanför vattnet men ska då ha en separat dykskötare, vilket gör att dyklaget minst ska bestå av 4 personer. Riskbedömningen är det som avgör hur mycket personal som behövs vid dyket.
